2011-03-19
| På förmiddagen arbetade jag i labbet, fast det var lördag och sedan åkte jag en sväng till en affär och köpet chips och vatten. Byråkratin har aldrig varit större eller lyckligare. Kunderna kunde inte nå några varor utan fick beställa vid en disk, varorna låg så långt ifrån så att det var svårt att se vad det var. Sedan plockade andra anställda ner varorna. En man slog in dem på en dator och gav kvittot till nästa person. Denna person kontrollerade att det stämde med varor och kvitto och sedan kunde jag betala. När jag betalat stämplades kvittot med ”paid” och jag kunde lösa ut varorna där jag började.Jag var också in till Vodafone och bråkade då vårt bredband inte fungerade. Vi hade gjort slut på vår GB, men jag hade fyllt på redan. De hade dock inte berättat att man förutom att köpa till nummret, måste aktivera de 2 nya GB. När jag väl gjorde detta kom ett SMS som sade att det var aktiverat, men det var det inte! Det tog ytterligare 4 timmar. Under tiden drog de mina sista rupies från huvudbalansen. När dessa var slut kunde jag inte surfa alls, även fast vi hade 2 GB fritt.
På kvällen åkte vi buss söderöver till Rameswaram. Vi kom halv ett till ett hotell, men professorn hade inte bokat! Så det var fullt. Vi fick därför jaga kapp en taxi som körde oss till ett annat hotell. Men vi hade inte tagit med oss passen (puckat!) så de ville inte ta emot oss. Professorn ordnade dock detta till nästa hotell då jag kom på att de kunde ta en faxkopia från hotellet i Karaikudi. Klockan halv två kom vi i säng. |
 På busstationen |