2011-02-08

Redan innan solen gick upp var jag vaken och försökte få igång det mobila bredbandet till Saras Mac. I Vodafone butiken hade de stensäkert talat om att det inte fungerade, men specifikationerna som följde med pekade på något annat. Det fanns gratis supportnummer, men som så mycket annat, fungerade det inte för tillfället. Jag kan inte sluta facineras över hur anställda här ”svär på sin mammas grav” att något är på ett speceillt sätt när det fem minuter senare visar sig vara på ett annat. Jag tror att jag och Sara får igång bredbandet på hennes maskin rätt snart. Vid fönstret i hotellrummet fungerar det riktigt smidigt även om vi kör på snabb-GPRS (EDGE) och inte 3G.

Efter en snabb dush (för att spara vatten, det kommer inte att regna här förrän i oktober enligt lokala källor…) drog jag på mig kostymen och Sara sina nyinköpta Indiska kläder (en vacker lila tunika och byxor) för att ta oss iväg till en konferans på temat mykologi (svamp). Svampexperter från hela Indien hade samlats för den årliga konferensen som turligt nog iår hölls i Chennai. Dagen började med supergod frukost i ett tält som spännts upp bakom botanikbyggnaden. Det var vita, brödaktiga, Idly, stark Samba. Flera olika röror och något som jag först trodde var potatis med hela pepparkorn i. Runt kaffe med mjölk och massor av socker serverades till.

Efter frukosten gick Sara till Anna Library för att studera och jag fick vara med om invigningen till konferansen. Det var flera proffesorer, men framförallt utmärkte sig rektorn för Universitetet och en äldre herre som visade sig vara grundaren av Universitetets botaniska avdelning, men framförallt grundare till svampforskning i Indien. Han hade varit i Sverige på 50-talet och träffat de då levande experterna i ämnet vid Göteborg, Uppsala och Lunds Universitet. Rektorn höll ett vackert tal om vikten av att forskningen också behövde komma människorna utanför universitetet till del samt att forskingen behöver ha ett tydligt mål så att studenterna kan komma ut i arbete och inte i arbetslöshet. Det värmde ett ekonomhjärta att höra!

Öppningscermonin innehöll mycket formalia, varje gång någon talade så hälsade de i mikrofonen på alla special-inbjudna gäster. En olje-lampa med lika många vekar som hedersgäster tändes av desamma gäster som också hedrades med siden-sjalar (som enligt en i publiken var gjorda av syntet). Vi fick stående lyssna till en kort snutt musik som hade religös innebörd och sedan var konferensen igång.

Formalian var otrligt spännande för mig, men tog nästan fram till lunch. En kort te-rast (kaffe med snacks) och sedan följde en spännande föreläsning om möjligheterna till att bekäpa invasiva växter med svamp. De hade framgångrikt provats på andra platser i världen och nu ville de ta detta till Kerala, där de hade stora problem i b.la. frukt och gummi-odlingar.

Sara kom till lunchen och vi åt och diskuterade Wasa skeppet med en professor/doktorand som varit i Uppsala på konferens. Lunchen var enligt Tamil traditioner och smakade gott! Efter lunchen följde en föreläsning på temat djuphavssvamp och problemen med att odla dessa gynnare som trivs vid en temperatur på 2 grader och ett tryck som inte går att förstå. De lyckades rätt bra, men förstod inte vad det var som fick svampen att gro där nere på botten. Jag fick tankar på att aggregat av alger uppe vid ytan kanske redan har en del mycel i sig som hjälper till att stabilisera. Ytterligare en tanke är att algproduktion för biobränsle kanske kan stabiliseras med svamp? Varför inte bentiska microalger och svamp?

En timme lång gratulation med tal till en professor som skulle gå i pension följde. Jag blev mycket rörd av alla vackra ord och hur fint de respekterar sina seniora lärare här. Hon fick en schal per talare och var vid slutet draperad från topp till tå (egentligen lade hon dem på en stol brevid).

Efter en kort rast blev det underhållning. Studenterna dansade och sjöng. Mordernt blandades med nytt och Indisk sång med Amerikansk gospel. En liten kille på kanske 10 år danade till Ricky Martin. Dansen var toppen, men ljudsystemet gick mellan sorg och förtvivlan trotts att 4 ljudtekniker rattade. Kanske ju flera kockar. Middag följde och Sara kom tillbaka och fick träffa profferssor Rengasamys förtjusande fru och vi fick skjuts hem till hotellet. Vi tog sedan en promenad och fick tillbaka Saras kamera som hon glömt i går på restaurangen och vi köpte en skjorta till mig. En liten knatte på 4 år som bar sin lillebror, kanske 1 år tiggde på vägen och jag fick väldigt dåligt samvete, men deras mamma måste vara i närheten.

Frukost under tält före konferensen

Uppklädd för Svampkonferens!

Vacker målning invid entrén till konferensen

Nöjd professor Rengasamy i mitten