2011-02-02
| Ett gäng trötta, men trevliga, studenter mötte oss på flygplatsen och vi fick skjuts till University of Madras Guest house. Vi var trötta och jag undrade i mitt stilla sinne vad vi gett oss in på. Rummet var gigantiskt, men sparsamt möblerat. När jag lyfte lite på madrassen for att bädda kilade en kackerlacka fram. Varmt och skönt och de hade spenderat sin tid på bättre saker an städning. Några timmar senare fick vi bra hjalp av Indierna i receptionen som rekommenderade restauranger och berattade om transport. De ringde ocksa professorn och vi bestamde mote vid 17. Tills dess vandrade vi runt i omgivningarna, kopte kartor och forundrades over hur olikt Sverige allt var. Vi visste inte var vi skulle ata och klockan blev mycket. Vi gick tillbaka till guest house och fick nya instruktioner. Det blev den forsta farden med Auto – alltsa de gula trehjulsmopenderna som ar ett kannetecken for Indien. Maten smakade bra aven om aptiten var liet mindre i varmen. Nar vi atigt provade vi kommersen och spred lite gladje genom att betala 30 rps for bananer istallet for 20. Alla tiggare fick dock nej. Lite senare promenderade vi till stranden och njot av frisk vind och lite vatten pa tarna. Kvinnorna badade i sina Saris och mannen kopte jordnotter att tugga pa av forsaljare som gick fram och tillbaka. En kvinna stannade med sitt barn och ville ha pengar. Hon gav sig inte av och vi tankte ga darifran nar vi hon pekade pa bananerna. Vem kan neka någon en banan? |
 Första åket med Auto  Chennai Marina Beach |